Sitter och kollar igenom alla bilder på datorn från det att Sigge föddes fram tills nu. Har svårt nu att förstå att han var sådär liten. Det är först när man kollar på bilder man ser skillnaden. Veckorna flyger fram, och snart är han redan fyra månader. På nått sätt känns det som att det var igår som jag låg där på BB, men o andra sidan känns det som att Sigge alltid har funnits i våra liv. Kan inte förstå vad man gjorde innan, det känns så otroligt meningslöst nu när man vet hur det känns att ha Sigge i sitt liv.

 

Han ligger här nu, tätt intill mig och man blir alldeles sådär varm i hjärtat när man hör hans små djupa andetag. Snart snart ska jag ta o krypa tätt intill honom, ligga och lukta honom i nacken, känna hans lukt och nästan bli helt vimmelkantig av lycka. KÄRLEK.